Skov

ACT, Höra röster, Psykolog, Röster / Permalink / 0
Så jag fick ett skov, med allt för mycket röster. Men jag gjorde som jag kommit överens om med läkaren. Jag väntade ut det utan att panikhöja medicin.

Och det gick över. Det tog inte längre tid än när jag har höjt mediciner. Så min tanke är nu att jag kanske klarar mig utan. 

Det kanske helt enkelt är så att ibland blir det dåligt, och jag måste hitta vägar utan medicin för att klara av det. 

Passande ska jag träffa en psykolog för första gången i övermorgon. Då ska jag förhöra mig om vilka metoder hon tänker använda. Jag vill att det ska vara vettigt, och inte bara vad som helst.

Hon jobbar inom psykiatrin så det är ju lovande. Men det är nog ändå klokt att vara försiktig. Jag hoppas på ACT som har stöd i forskning för att behandla rösthörande.

Inte för att bota. Men för att lära sig att leva med det. 

På onsdag kommer du att dö

Röster, Vad de säger / Permalink / 0
På onsdag kommer du att dö.
 
Jaha. Troligt liksom. 
Ibland är det enkelt att pröva rösterna mot verkligheten. 
 
Det finns två sätt på vilket rösten kan ha rätt.
 
1) Den kan styra omvärlden eller mig och faktiskt ha ihjäl mig. 
 
Inte så troligt. När jag avkrävt rösten på bevis för sina förmågor har den alltid tidigare fejlat.
 
2) Den kan se in i framtiden. 
 
Njaa... Det tror jag inte att någon eller något har förmågan att göra. Det verkar fånigt.
 
 
Slutsats: Rösten är full av skit.
 
 
Bara att leva vidare .
 
 

Hör du röster – hantera det bäst du kan

Höra röster, Psykolog, Röster, Strategier / Höra röster / Permalink / 0

Det har varit lite mycket det senaste. Jag har umgåtts för mycket med folk och gjort för många grejer. Jag blir mentalt utmattad. Och då kommer rösterna. 

Jag visste att jag gjorde för mycket, innan jag gjorde det. Men ibland är det så svårt att säga nej. Det är viktigt för sig själv, det är viktigt för andra.

Ibland måste man offra sin psykiska hälsa för annat. Inte för ofta, men ibland. Att alltid gå på äggskal runt sig själv mår man inte heller bra av. Ibland får man offra lite för att vinna lite.

Jag tror att det faktum att jag planerar att skaffa psykologhjälp gör det lättare. Att jag vet att jag kommer få tekniker (hoppas jag) för att hantera rösterna gör att jag blir lite bättre på att hantera dem. När det hemska inte längre känns som att det kommer vara för evigt blir det inte lika stort.

 

Något jag funderar över är att jag aldrig har blivit erbjuden hjälp för att lära mig hantera rösterna. Har man andra problem verkar det inte som att någon tycker att det är konstigt att man ska få psykologhjälp. Ångest, tvångssyndrom, smärta, dåliga tankemönster … what ever. Men inte röster.

På svenska sidor kan man hitta tips på hur man ska hantera rösterna. Olika knep. Men det står inte att man ska ta hjälp av någon för att lära sig knepen. Det är som att man skulle ge någon som har panikångest en liten pamflett med tips på hur den ska tänka istället för att skicka den till en psykolog som kan vägleda.

 

Varför?

Är det för att det är så tabu att ingen vågar ta i det?

Är man rädd för att det ska bli värre?

Kan det helt enkelt vara så att det finns för lite forskning att ingen vågar ge sig in det? Det finns stöd i forskning för KBT-p och ACT, men kanske inte tillräcklig? Men varför finns det då så lite forskning?

Jag har inga svar, men jag ska se om jag kan få det.

 

I vilket fall. Musik. Feta högtalare. Sjunga med. Det hjälper för mig. Just nu.

 

Till top