Att se saker

Röster, Syner / Hallucinationer, Höra röster, lllusioner / Permalink / 0

Andra hallucinationer då?

Jag hör inte bara röster. Ibland har jag sett saker. Det är inga stora synhallucinationer. Ibland skulle man kunna kalla det för illusioner. Skillnaden mellan en hallucination och en illusion är att hallucinationen kommer från tomma intet och illusionen är att se ”fel” på något som redan finns där. 

Illusioner som jag ofta har haft är en buske eller en stubbe i ögonvrån som blir en människa. Jag har haft perioder med mycket sånt när jag har sett flera varje gång jag rört mig ute. Jag kan tycka att det passerar illusion när jag stirrar rakt på stubben och fastän det bara är kanske tio - tjugo meter bort inte kan avgöra vad det är för något.

En dag gick jag ut, jag skulle passera genom en park, när jag lade märket till att färgsättningen var fel. Det gick inte att sätta fingret på vad det var, men himlen såg inte riktigt ut som den skulle och träden avtecknade sig med lite för skarpa kanter.

”Det här är typiskt ett sånt tillfälle när man ser saker”, tänkte jag. Och någon minut senare ser jag en gigantisk orm under ett träd. Fjällen var gröna och ormen låg ringlad flera varv i en cirkel och sträckte sitt huvud mot skyn. Den var flera meter lång och kanske en decimeter i diameter.

Jag stannade. Och närmade mig långsamt. Redo att springa. Jag var tvungen att se om den var på riktigt eller inte. Och när jag kommit tillräckligt nära ligger ett litet rep på marken. Inte i närheten av min orm i storlek. En illusion eller hallucination? Jag har ingen aning, men märkligt var det.

En annan gång såg jag flera barn som lekte, och alla hade engelska polishjälmar, ni vet – sådan där höga. Jag blev förvånad, och snart försvann hjälmarna men barnen var kvar.

Första gången jag minns att jag såg någonting konstigt var jag tio år. På 4H-läger. Jag gick ensam över gårdsplan när jag plötsligt såg flera små tomtar – några decimeter höga. Du kanske har undrat hur du skulle reagera om du såg något övernaturligt. Jag vet hur. Jag stannar och stirrar. Tomtarna gick runt och fiffelurade på gårdsplan tills det plötsligt tog formen av hönor. Det var hönor jag såg! Illusion eller hallucination? Det spelar kanske ingen roll.

Jag brukar inte hetsa upp mig över synerna. Ofta tar det en stund att inse att jag ser någonting som inte finns där. Ibland får jag helt enkelt göra en beräkning och fundera på om det jag ser är troligt eller inte. Är det troligt att det står en brinnande gubbe i morsans glasdörr med armarna och benen utsträckta i ett ex? - Nej, det är det inte. Men det gör det inte mindre fascinerande att titta på.

Jag undrar om det är samma ställe i hjärnan som gör att jag hör röster som gör jag ser saker. Det känns troligt, och kanske kan det ha något att göra med hur hjärnan tolkar och översätter intryck.

En annan gång såg jag en insekt krypa in under ett bröd. Jag kände på mig att det inte var på riktigt så jag lyfte på brödet för att kolla. Det var inget där. Jag kom efteråt på att jag hade anat att det inte var på riktigt eftersom det inte hade sett ut som en insekt, det hade sett ut som idén av en insekt. Men den hade saknat de detaljer som gör den trovärdig. Den gången tyckte jag att det var lite pinsamt, eftersom min sambo hade sett mig lyfta på brödet och gett mig en eftertänksam blick.

Som tur är har mina syner inte försatt mig i verkligt pinsamma situationer, det har mest varit märkligt. Ibland uttröttande. Och lite spännande.

Till top